Smålänningen den 1 december 1997

Efter att ha blivit både Grammis-vinnare och rockbjörnsvinnare med förra plattan, megasuccén Verkligen, har Kent en del att leva upp till. Nyligen släpptes gruppens tredje platta Isola och i samband med detta gör gruppen en vinter turné. I Balders Hage bjuds publiken på en del gamla godingar från Verkligen, men större delen av konserten spelar gruppen låtar från den nya plattan. Det finns ingen tvekan om att Isola kommer att bli lika stor succé som Verkligen. Här finns de raka rocklåtarna, med melodier som sitter gjutna efter första genomlyssningen. Före detta tracksettan Om du var här, hör till dessa. Här finns också de lite vemodiga balladerna, som sångaren Joakim Berg sjunger med sådan känsla att det rör om i själen. Elvis, som avslutade lördagens konsert är en sådan. (anm. Konserten slutade med 747) Efter att tidigare mest hört Kent på radio, så är det en helt annan sak att se gruppen live. Joakim Berg, sångaren och låtskrivaren, har en enorm utstrålning. Men även de andra bandmedlemmarna, det vill säga Markus Mustonen, trummor, Sami Sirviö, gitarr, Martin Sköld, bas, Harri Mänty, gitarr och Andreas Bovin, keybords, gitarr, ger järnet på scen. Publiken är helt med på noterna och den enda gången kontakten mellan bandet och publiken bryts är när någon tjej har blivit klämd och får lyftas över kravallstaketet. Tjejerna längst fram har smugglat med sig kamerorna och fotograferar febrilt, många av killarna kan alla sångerna utantill. Hysterin påminner smått om när the Beatles höll sina första konserter. Kanske är en orsak till Kents popularitet att de sjunger om det nära och vardagliga, som många ungdomar kan identifiera sig med. Det är en konst att kunna skriva en bra rocklåt om varför man inte får på sig sina blåjeans, utan att det hela blir banalt. Kent kan den konsten. Många av låtarna handlar om kärlek, ett tema som dock aldrig blir uttjatat. Trots namnet och att gruppen sjunger på svenska, är Kent egentligen en ganska osvensk grupp. Soundet, melodierna ihop med de fylliga gitarrerna, påminner mer om engelsk och amerikansk poprocktradition. Men de är svenska och en sak är klar, Kent har gett svensk rock nytt blod.

<<